–  Vi köper allt vårt bränsle från Mellanskog. De ska nu först ta reda på det timmer som de kan såga. Sedan, bortåt april-maj, ska de ta ut brännskadat virke som görs till flis och som vi kan använda i vårt värmekraftverk, säger Kenneth Mårtensson, vd på Sala-Heby Energi.

Han räknar med att det brännskadade virket kommer att kunna användas fullt ut från hösten så våra bostäder behöver värmas upp igen.
– Hälften av det bränsle som vi då, och två år framåt, kommer att använda kommer från skogsbranden, säger Kenneth Mårternsson.

Mycket av den skog som förstördes i branden i somras innehåller så mycket sot att det inte går att använda till pappersindustrin. Men till bränsle fungerar den bra.
1,4 miljoner skogskubikmeter virke förstördes i branden.

Han har varit partiets gruppledare i fullmäktige och ersätts nu av 45-åriga Johanna Ritvadotter.
– Vi har inte lyckats jobba utåt i partiet lika mycket som jag velat, säger han.

Har avhoppet något att göra med att du är missnöjd med något i partiet?
– Sådana frågor tar jag själv direkt med partiet, säger han.

Fem månader efter valet hoppar han alltså av. Han hänvisar till tidsbrist och att han varit inom politiken i 20 år. Men en del som hänt inom politiken har också påverkat hans beslut.
– Samarbetet i Framtid Sala borde vi aldrig ha gett oss in i. Det blev en väldig soppa och var för toppstyrt. Vår politik fick aldrig gehör där. Vi har inte haft kraft att nå ut med vår politik efter det, konstaterar han.

Varför ställde du upp till omval när du hoppar av redan?
– Jag blev vald till toppnamn redan förra vintern. Då visste jag inte hur den politiska situationen skulle bli. Men med tanke på hur den blev tycker jag att det är rätt tid att hoppa av.
Han blir fortsatt medlem i partiet.
– Nu kan jag agera som medborgare.

Kommer du tillbaka inom politiken?
– Inte inom de närmaste fyra åren. Sedan får vi se.

För åtta år sedan slog Västerfärnebo handelsbod ekonomisk förening upp dörren till Handelsboden – som då hade varit stängd i över ett år. Men i går var föreningen tvungen att kasta in handduken.

– Vi har på egen begäran i dag lämnat in konkurs-ansökan, säger styrelseledamoten Anne Näsbom Mäki på tisdagen.
Föreningen har haft det jobbigt i flera år. För tre år sedan berättade SA om att
Handelsboden hade gått ut med ett upprop med budskapet att gynna butiken med anledning av att butiken hade en svår ekonomisk situation. Det hjälpte alltså inte, försäljningen har inte räckt till för att få lönsamhet i verksamheten.
– Resultatet har varit negativt i flera år, säger Anne Näsbom Mäki.

Hon säger att det har varit en negativ spiral sedan högstadiet lades ner 2013.
Ändå ser hon positivt på framtiden för Västerfärnebo med bland annat skolan, där högstadiet kommer tillbaka till hösten, ny ägare till Kaféet och Färnebostugan.
– Vi har hoppats på att kunna vända men vi kan inte vänta längre, säger Anne Näsbom Mäki.

Butiken var på tisdagen fortfarande öppen och en konkursförvaltare var ännu inte presenterad.
Vad som händer med affären är ännu för tidigt att uttala sig om.
– Men jag vet att det är intressenter som är nyfikna på att starta butiken igen. Det ringde en i går (läs måndags) och var intresserad.
Hon hoppas nu att det här blir en väckarklocka och medför något positivt för en kommande butiksinnehavare.
– Jag hoppas bygden tänker om nu.

Handelsbodens kunder var i går ovetande om att föreningen hade begärt sig själva i konkurs.
Tråkigt, tyckte Camilla Örnberg och Heiki Eriksson när SA berättade om affärens konkurs.
– Det betyder väldigt mycket för bygden om affären stängs, säger Camilla Örnberg.
Hon handlar i affären i stort sett varje dag.
– Jag kompletteringshandlar och köper bland annat grönsaker, mjölk och kött i affären. Köttprodukterna har varit väldigt bra, säger Camilla Örnberg.
– Jag handlar till och från, charken är bra. Om butiken stängs måste jag planera bättre, säger Heiki Eriksson.

Ellinor Lejdström saknar körkort och är mer eller mindre beroende av butiken.
– Det skulle vara en katastrof för äldre om affären stängs. Men jag kan i alla fall ta bussen in till stan eller be andra att handla åt mig, säger hon.
Utöver livsmedelsprodukterna har butiken sålt Svenska Spels lotter.

I fyra månader har 33-årige Eldar haft rummet en trappa upp med utsikt över hela Coop Extras interiör.

– Jo, jag börjar nog bli varm i kläderna, säger han.

Den blå chefsskjortan skulle han gärna byta ut mot den gröna som de anställda har. Men om sådant finns en policy.

Redan som 15-åring kom han in i butiksbranschen. Skolan var det värsta han visste. I stället valde Eldar, till föräldrarnas förtret, att skippa gymnasiet och fortsätta arbeta i den Icabutik där han redan sommarjobbat.

– Hur många 16-åringar blir mejeriansvarig? säger han och slår ut med händerna.

Tack vare Eldars driv och entusiasm fick han tidigt kännedom om hur man driver en butik. Efter flera utbildningar inom Ica blev han butikschef på Ica Supermarket i Ljungbyholm utanför Kalmar, vid 20 års ålder.

Det var nämligen till Kalmar som den då 11-årige Eldar kom efter att ha flytt kriget på Balkan med sin familj. Det starkaste minnet är de sju veckorna han tillbringade i ett skyddsrum i Banja Luka, med begränsad tillgång till mat och värme.

– Så här efteråt kan det kännas bra att ha det att relatera till när folk gnäller över nåt banalt, som att det har kommit en fryspall för mycket eller nåt sånt.

När Eldar var 26 år flyttade han till Gällivare för att starta upp en Kvantumbutik. Därefter bytte han spår och blev säljchef på Coop Forum i Kungsbacka utanför Göteborg.

– Jag har alltid varit en Icakille. Men jag skulle aldrig byta tillbaka igen. Inom Ica är man en i mängden, medan man inom Coop verkligen kan göra skillnad. Här märks mitt jobb, säger han.

Oavsett koncern handlar det om att utvecklas. Eldar trivs bäst när det hela tiden händer saker. Att bli butikschef i Sala var dock lite otippat.

– Jag hade aldrig hört talas om staden, men fick ett jäkla gott intryck!

Han kallar Sala för kärlekens stad, där människor ställer upp på varandra och visar omtanke.

– Speciellt märks det inom servicetänket.

Det finns bara en nackdel – han kom hit för tidigt.

– Jag skulle ha kommit hit om 15 år, när jag var redo att slå mig ner, köpa hus, bilda familj. Jag är inte klar än, säger han och lutar sig tillbaka i sin stol bakom skrivbordet.

När dagen väl kommer vet han precis vad han vill ha.

– Min son ska heta Zlatan! Blir det en tjej får mamman välja namn, säger han med ett skratt.

Fotboll är ett mycket stort intresse, och Zlatan är en förebild, på flera sätt.

– Han visar att det går att nå jäkligt långt trots att man är invandrare.

Det Zlatan gör på sin arena vill Eldar göra på sin.

– Det här är något jag är. Jag kommer att dö i en butik, säger han och ler stort.

Att ett landsting lånar ut, eller förskotterar som det heter med ett finare ord, pengar är som här är mycket ovanligt, enligt Lotten Herrman, biträdande regionchef på Trafikverket.
– Vi vet inte ens om det är möjligt då det gäller underhållsåtgärder som i detta fall, säger hon.
Frågan utreds nu på högsta nivå i Trafikverket.
– Det är en speciell hantering och det rör sig ju om väldigt mycket pengar, säger Lotten Herrman.

Det kan vara så att frågan måste upp på departementsnivå för beslut.
– Vi har en dialog även med departementet, förklarar Lotten Herrman.
Trafikverket behöver nu några veckor på sig för att utreda om ett lån från landstinget i Västmanland är möjligt.
– Om det är det sätts en process i gång där en upphandling inleds. Tilltänkta entreprenörer ska sedan räkna på uppdraget. Därefter blir det en överklagandetid på några veckor, förklarar Lotten Herrman och fortsätter:
– Om någon överklagar tar det betydligt länge tid innan arbetet kan inledas.
Hon berättar också att det inte finns speciellt många entreprenörer som sysslar med den här typen av jobb.
– De kan så klart vara upptagna med annat om en upphandling kommer så här snabbt på, fortsätter Lotten Herrman.

I landstingsfullmäktige togs det för givet att en förskottering är möjlig även om Moderaterna reserverade sig mot beslutet.
– Vi har inte haft någon konkret dialog med landstinget i Västmanland. De har bara hört av sig någon gång för mer övergripande frågor, säger Lotten Herrman.

Anders Westin i Ransta Nästa bygdegårdsförening var mer påläst än landstingspolitikerna då han i fredagens SA sa så här:
– I nuläget vet jag inte ens om Trafikverket kan ta emot de här pengarna. Jag vet heller inte om det finns resurser att genomföra det här jobbet i sommar.

Att byta ut järnvägen mellan Ransta och Tillberga, som byggdes på 60-talet, tar tre veckor och under den tiden blir det stopp för all tågtrafik på den aktuella sträckan. Därför vore det bra om arbetet kunde ha gjorts under semestertider och då skolorna är stängda.
Redan nu kostar det indragna tågstoppet landstinget sex miljoner kronor på årsbasis eftersom man finansierar extrabussar till och från Ransta. Förskotteringen på 100 miljoner kronor kostar landstinget 25 000 kronor i månaden. Det är tänkt att Trafikverket vid en sådan åtgärd ska betala tillbaka pengarna.

En kvarglömd plastförpackning på en platta i en lägenhet orsakade rökutveckling i bostaden och i en korridor.
Räddningstjänsten behövde bara ventilera ut röken.

Faster Veras kafé har de senaste fem åren stått till tjänst med både kafé och loppis mitt i centrala Tärnsjö.
För tre veckor sedan stängde de loppisen för att renovera lokalen som nu har fått sig ett lyft.
På onsdagsmorgnen var det nyinvigning och några besökare stod uppradade utanför entrén för att invänta klockslaget.

– 80 procent av mitt hem har jag de senaste åren byggt upp med saker här ifrån och från solrosen, förklarar tärnsjöbon Ulrik Asp.
Den här gången letade han efter en dörrmatta och ett par köksknivar. Som gammal styck- och matmästare håller han matlagningskurser för PRO i Tärnsjö.
– Man vet aldrig vad folk har hemma när man kommer dit för att hålla kurs. Då är det lättare att jag har med mig egna redskap som de kan använda, förklarar han.

Eva Engström tingade i stället en stor fågelbur.
– Den här kommer du kunna se på orangeriet i Broddbo i sommar, säger hon och förklarar att det inte kommer att bo någon fågel i buren, men däremot växter.
Eva Engström går ofta till Faster Veras och menar att det är ett bra ställe att fika på.
– Det är det enda sociala vi åldringar i Tärnsjö har. Har kan man träffas med sina vänner, säger hon.

Ansiktet bakom Faster Veras kafé är Carina Hermansson, som sedan tidigare också driver ett behandtlingshem med samma namn.
– Alla har varit med och hjälpt till och utan killarna och tjejerna från behandlingshemmet hade den här renoveringen aldrig gått att genomföra, säger Carina Hermansson.
Men det mest populära i butiken är kafét, tror hon.
– Det är både unga och äldre här och det är väldigt roligt, säger hon.

Polisen har ännu inte gripit någon efter det grova rånet på ett gym då en man i 20-årsåldern rånades av en maskerad man.
– Det var ett fult rån och fallet har hög prioritet. Vi har säkrat en massa spår på gymmet, säger Christer Nordström, presstalesman vid Uppsalapolisen.

På en övervakningsfilm syns hur en maskerad man kommer in, efter att han knackat på dörren, och sedan hotar mannen med en kniv som har ett 30 centimeter långt blad.
– Rånaren ska sedan ha tvingat in mannen i omklädningsrummet och där tvingat honom att ta av sig kläderna.

Rånaren bakband sedan mannens ben och händer med hans skosnören. Mannen sprejades därefter med pepparsprej eller något liknande och försvann med mannens plånbok, mobiltelefon och bilnycklar. Han stal sedan bilen, en blå Volvo V40, som mannen hade kört till gymmet. Bilen har ännu inte påträffats.
– Inget talar för att det finns ytterligare gärningsman.

Det ligger hundratals av utspridda böcker på bord längs lokalen. Orden ”bok” och ”rea” står utskrivet lite här och var i den fullproppade butiken.

Har det varit mycket folk idag?
–Ja, det kan man lugnt sagt säga. Det var mest tryck där vid 7–8-tiden, sen lugnade det ner sig lite. Men nu verkar det vara livat igen, säger bokhandlaren Stefan Andersson.

Butiken som i vanliga fall öppnar klockan 10 på vardagar gör ett undantag inför bokrean. En trend som följs av de flesta bokhandlarna i Sverige.

–Jag vill tro att det vi gör är unikt här i Sverige. Att en hel bransch liksom samlas. Och att detta är något vi har hållit på med sedan tidigt 1900-tal är stort, säger han.

Att bokrean skulle vara på nedgång har ryktats sedan längre tillbaka, åtminstone när det kommer till den fysiska bokhandeln. Men Stefan Andersson är inte orolig.

–Rean såg ett minskat intresse för ungefär tio år sedan, men idag verkar vi ha stabiliserat oss. Särskilt här ute på landet, där människor är lite mer traditionella, säger han och skrattar.

Och visst har dem det. Sedan förra måndagen har butiken på Norrbygatan nämligen packat upp och tagit emot hela fem ton böcker.

Han hänvisar till flera forskningsrapporter som visar på att de administrativa bördorna inom sjukvården ökar.
– Det tar tid och kraft från vårdpersonalen och i slutändan blir patienterna lidande, skriver han i ett pressmeddelande.
Han vill att Landstinget Västmanland utarbetar en övergripande plan, med åtgärder, för att kartlägga och minska förekomsten av överdriven byråkrati och administration.
I de forskningsrapporter som Eljansbo hänvisar till framgår bland annat att bristen på fungerande IT-system är en väldig tidstjuv och att organisationerna ständigt får nya uppgifter utan att de gamla tas bort. Den administrativa bördan för vårdpersonalen ökar också då landstinget tar bort personal som receptionister och sekreterare.

Gör: Spelar alldeles för mycket fotboll, jobbar inom hemtjänsten, umgås med vänner, hänger lite i kyrkan och på tiden som blir över håller jag på med musik.

Speciellt med att fylla 20: Jag kommer kunna odla mustasch som 20-åring, det känner jag på mig!

Önskepresent: En egen bil och fred på jorden.

Daniel med tre ord: Spontan, tidsoptimist och glad.

Bra på: Att gilla läget!

Favoriträtt: Svår fråga.. Frågan är om det finns något som slår mammas mat?

Äter aldrig: Blodpudding och fiskbullar.

Bästa ämne i skolan: Idrott, musik och samhällsrelaterade ämnen.

Favoritklädsel: Supermankalsonger.

Musiksmak: Allt möjligt. Men soul är nog det som ligger närmast mitt hjärta, musikern Tingsek till exempel.

Bästa tv-program: Family Guy.

Favoritfilm: Kopps och Ace Ventura

Vad gör du om tio år: Om 10 år bor jag i en villa med min framtida fru någonstans i denna värld. Jag jobbar som religion och historielärare. Håller fortfarande på med musik och spelar fotboll, hur bra jag är då låter jag vara osagt!

Bäst med hemstaden: Salas breda utbud av pizzerior.

Sämst med hemstaden: Att det inte finns någon tunnelbana.

Vad får dig att skratta: I stort sett det mesta.

Vem skulle du vilja vara för en dag, och varför: Utan tvekan Zlatan Ibrahimovic, helst under matchdag. För att känna hur det är att vara kung för en dag!

Senast lästa bok: Senast jag läste ut en hel bok var nog någon gång på högstadiet skulle jag tro.

Idol: Jesus!

Något inte många vet: Jag har vunnit SM-guld i futsal (inomhusfotboll).

Framtidsplaner: Jag är sugen på att plugga till gymnasielärare i Uppsala inom snar framtid, jag tror att det är något som jag verkligen kommer att trivas med!

Ser fram emot: Resan till Trysil!

I december, strax innan jullovet, så skickade busschauffören Christer Sundvik in en anmälan om ett tillbud efter en trafikincident som skett när han skulle hämta upp skolbarn vid Ängshagenskolan.

Nu hoppas han att anmälan ska leda till ett staket, som avgränsar hela trottoaren med undantag för några få öppningar, där skolbussarna stannar.
– Nu skedde ingen olycka men det känns ändå inte roligt. Det finns liksom ingen gräns mellan oss och barnen. Det är en varningsklocka för mig som säger att här borde man öka säkerheten för barnen, säger han.

Christer Sundvik arbetar för bussbolaget Axelssons och varje skoldag kör han skolbarn till och från Varmsätra skola, Kila skola och Ängshagensskolan. Till Ängshagenskolan kommer eleverna från de andra skolorna med buss för att ha slöjd.
– Barnen står och småknuffas och är otåliga på att få gå ombord. Är olyckan framme kan någon halka ut framför eller under bussen, säger han och fortsätter.
– För mig är säkerheten prio ett, två och tre och jag har pratat med de som är ansvariga för skolskjutsarna i Sala. Det är flera instanser som känner till det här. Jag som chaufför har ett ansvar för barnen från att de kliver på bussen tills att de kliver av den.

Under måndagen hade tekniska kontoret i Sala ett möte där man bland annat tog upp frågan om trafiksäkerheten vid Ängshagenskolan.
– Vi kan sätta upp ett staket men risken är då att barnen springer på fel sida av staketet och då kan det bli ännu farligare. Det finns tre varianter, antingen stängslar man in eller så är en vuxen med ute och väntar tillsammans med barnen. Ett annat alternativ är att bussen kommer en kvart tidigare och står där och väntar när barnen slutar. Vi kommer att ha ett möte till där vi går igenom alternativen men jag vågar inte säga när ett beslut kan vara taget. Vi tar det på största allvar och vi vill få till en lösning så fort som möjligt, säger Åsa Eriksson, enhetschef på tekniska kontoret.

Elisabeth Tjärnström är rektor på Ängshagenskolan och kommenterar ärendet på följande sätt.
– Jag bedömer att det finns gott om plats där barnen står och väntar men det ska inte finnas någon obehagskänsla för chaufförerna. Min direkta åtgärd blir att vi får sätta ut en vuxen som får stå med barnen och vänta på bussen.

Till Ängshagenskolan promenerar eller cyklar majoriteten av eleverna och det är endast barnen som kommer från andra skolor för att ha slöjd som färdas med buss.

En inbrottstjuv tog sig in i en sadelkammare i Olsbo genom att klippa upp ett hänglås.Två sadlar, sadelgjord och stigläder till ett totalt värde av 40000 kronor stals.

Från och med i höst får sjuksköterskor på medicinkliniken i Västerås läsa vidare till specialister med full lön. Tjänar man 25 000 fortsätter man att få ut samma lön fast man pluggar på halvtid i två år.
Man behöver inte jobba vidare i landstinget efter studierna, trots att landstinget betalar utbildningen.
– Det gör vi för att det ska kunna kallas akademisk specialisttjänstgöring. Jag tror också att fler kommer söka utbildningen nu, säger Katarina Holmström-Engevik, biträdande verksamhetschef på medicinkliniken.

Aida Bovås och Therese Lindberg, sjuksköterskor på två av medicinklinikens avdelningar, har båda tagit chansen att plugga till specialistsjuksköterska på halvtid. Men de har gjort det enligt det gamla avtalet, som förbinder dem att jobba kvar i landstinget i två år.
Aida Bovås tycker att det finns risker med det nya avtalet.
– Jag tror helt klart att risken ökar att de lämnar, eftersom man inte måste skriva på något om att man ska stanna, säger hon.
Ledningen hoppas att det inte blir så.
–  Det är svårt att ha några tvångsåtgärder. Vi vill att man ska vara kvar för att man tycker att det är intressant, säger Katarina Holmström-Engevik, biträdande verksamhetschef på medicinkliniken.
Men risken finns väl ändå att de hellre jobbar i något annat landsting?
– Det är så tyvärr. Den risken får vi ta.
Kan ni göra dem nöjda med lönen?
– Det vet jag inte om man någonsin kan. Men det blir en högre lön i alla fall.

Therese Lindberg lägger ner en tung hög papper på bordet, en del av D-uppsatsen på den nystartade utbildningen till specialistsjuksköterska i medicinsk vård. Både hon och Aida Bovås tror att utbildningssatsningen kan lösa bristen på sjuksköterskor på deras avdelningar. Men bara om landstinget också tar väl hand om de nyutbildade när de kommer tillbaka.
– Det känns tråkigt att prata om lön, men självklart är det viktigt. Det ansvaret som vi får nu ska också visa sig i lönen, säger Therese Lindberg.
– Att de ger oss möjlighet att jobba med det vi har pluggat är också jätteviktigt, säger Aida Bovås.
Facket hyllar utbildningssatsningen.
– Vi hoppas att det här sprider sig. Arbetsgivaren måste börja tänka i investering av personal, säger Janí Stjernström, ordförande för Vårdförbundet i Västmanland.
Medicinkliniken ska öppna några avancerade vårdplatser i ett projekt. Där kommer de åtta nyutbildade sjuksköterskorna få användning för sin kompetens.

Kvinnan har erkänt att hon i oktober 2014 spottade en annan kvinna i ansiktet.
Händelsen inträffade strax utanför Sala.

– Chemical är en hyllning till många och mycket, det som binder samman allt är att det handlar om kemi. Varje tanke i den mänskliga hjärnan är en kemisk process, när vi attraheras av andra människor kallar vi det för personkemi, när vi drabbas av cancer behandlar vi det med kemoterapi. Chemical handlar om hur kemin, likt en drog, gör oss höga, låga, friska, lyckliga och förvirrade, säger sångaren Erik Ekblad.

Singeln är det första som Hebybandet släpper via det nya och färska skivkontraktet med Ninetone Records.
Inom kort kommer även en video till ”Chemical”.
State of Grace förbereder just nu en sommarturné och på fredag inleder bandet kampanjen ”#IAmChemical”. För att understryka låtens innebörd startas en informationsspridning och insamling till Ung Cancer.

Larmet inkom vid 19.30-tiden på torsdagen. Enligt preliminära uppgifter luktar det rök utanför ett kök i en byggnad i Kila.

Det visade sig dessbättre vara ett mindre fel på en ventilationsanläggning som drog in små mängder rök från byggnadens värmepanna i själva byggnaden. Det var ingen brand och ingen fara för brand.

Kornas råmande från lösdriftsladugården hörs ut i den fuktiga februariluften. Innanför dörren till kontorsdelen av byggnaden står lite av snickarnas utrustning kvar.
I måndags invigde makarna Åsa och Mikael Berglund sin nybyggda mjölkladugård med robot och lösdrift för upp till 70 mjölkkor.
–Nu har vi ungefär 50 mjölkande kor här, och det var ganska skönt så här i inkörningsperioden, konstaterar Åsa Berglund med ett leende.
De planerar att utöka antalet kor till upp mot 60-65 stycken under de närmaste månaderna.

Mjölkgården i Buckarby utanför Tärnsjö hör till dem som går mot strömmen. Svenska mjölkbönder går en svår tid till mötes på grund av en instabil marknad och ett ryskt importstopp av europeiska mejeriprodukter.
Men i Buckarby levererar makarna mjölk till det lokala mejeriet Gefleortens Mejeriförening.
– En anledning till att vi har vågat satsa är att vi tillhör ett mindre mejeri som har en mer långsiktig strategi och som värnar om producenten, resonerar Åsa Berglund.

Makarna Berglund tog över företaget från Åsas föräldrar 2009, och för ungefär två år sedan väcktes idén om att bygga nytt. Den gamla mjölkladugården hade använts i över 100 år och var sliten och omodern.
– Till slut gick det inte längre. Valet var att antingen sluta eller bygga nytt, säger hon.
Vad är det som gör att ni vågar ni satsa nu?
– Man måste vara lite tvärt emot och inte göra som alla andra. Jag vill att mina barn ska kunna dricka svensk mjölk i framtiden. Jag är uppvuxen på bondgård och tycker att det är tragiskt när gårdarna försvinner och att det inte ska gå att producera sin egen mat här i Sverige.

Åsa Berglunds föräldrar har drivit mjölkproduktion på gården sedan 1973, och var även intresserade av avel.
– Det som mamma och pappa har byggt upp efter mycket hårt arbete var något vi ville bygga vidare på, säger hon.
Inne i ladugården cirkulerar djuren mellan foderbord, liggbås och mjölkrobot. Genom en kodbricka i örat kan grindarna läsa av vart kon ska gå. Om hon nyligen blivit mjölkad går hon in i liggbåset, annars öppnas grinden in till mjölkfållan.

Nu i början har makarna Berglund fått hjälp av servicetekniker att komma i gång. Korna måste vänjas sig vid automationssystemet och kan behöva bli motade in i roboten.
– Men det är fascinerande att de lär sig så fort, eftersom att de tidigare har stått uppbundna och nu får gå lösa.
Inlärningsprocessen går fort. Redan nu har det blivit tystare i ladugården och många kor hittar själva in till roboten.

Lokala mejerier påverkas indirekt

Gefleortens Mejeriförening har ett 80-tal producenter i Gästrikland, Dalarna och norra Uppland. Och även de påverkas indirekt av den instabila marknaden.
Företagets vd Magnus Lindberg tror dock att det är till deras fördel att mejeriet är lokalt och kan hålla en tät dialog med både producenter och kunder.
Han är positiv till den lokalproducerade mjölkens framtid.
– Vi kan inte konkurrera med de största aktörerna. Men jag tror att man även framöver kommer att värdesätta det lokala och samtidigt vilja betala lite mer för det, säger Magnus Lindberg.


Högre mjölkpris räcker inte
Trots att sveriges mjölkbönder befinner sig i en svår ekonomisk situation till följd av höga foderkostnader och låg ersättning för mjölken, tror inte LRF Mjölk att ett höjt konsumentpris är en lösning.
– Mjölken går till många olika produkter, så att höja priset på enbart mjölk slår inte igenom på betalning till bönderna, menar Agneta Hjellström, expert på mjölkföretagens lönsamhet och konkurrenskraft hos LRF Mjölk. .
I stället föreslår LRF Mjölk flera politiska åtgärder för att lösa krisen. Tillfälliga statliga lån, tidigarelagda utbetalningar av EU-stöd, och en modernisering av regelverket kring mjölkproduktion är några av dem.

– Man sov inte så bra på nätterna när de började rekrytera soldater kan jag säga, berättar Laslo Farkas.

Kriget bröt ut 1991 och den 16 september fick Laslo veta att han stod på tur att skickas iväg till fronten.

– När jag fick höra att jag skulle skickas iväg så sa vi att nu packar vi väskan och åker. Det är bättre att jag lever så att jag kan vara med och uppfostra våra barn.

Han fortsätter:

– Men det är inte lätt att lämna sitt hus och inte veta om eller när man kan återvända, säger han.

Emöke och Laslo Farkas familj tillhör en ungersk minoritet i Serbien och kriget var någonting som de aldrig kände sig delaktiga i.

– Jag förstår inte än i dag vad kriget handlade om egentligen. Då ville alla ha gränser och nu 20 år senare vill alla gå med i EU och ha öppna gränser, säger Laslo och skakar på huvudet.

När familjen lämnade sitt hem hade de med sig sina ägodelar i en enda väska.

– Vi var nog en av de sista familjerna som kunde fly över gränsen. Efter det stängde de gränserna och flera från vår släkt fick hitta andra vägar att ta sig ut ur landet, berättar Laslo.

Varför valde ni att fly?

– Vi valde att uppfostra barnen i ett bra samhälle i stället för att de kanske skulle växa upp utan sin pappa, säger Emöke.

Tanken när familjen flydde var aldrig att de skulle hamna i Sverige.

– Vi spenderade tre månader i Ungern på en flyktingförläggning, Sedan var vi och hälsade på släktingar i Sverige och så hamnade vi här, säger Emöke.

I början trodde paret att kriget i hemlandet skulle vara över på kort tid.

– Vi visste inte vad som skulle hända och vi hade hopp om att allt skulle lugna ned sig, säger Emöke.

Men efter ett par år så förstod de att konflikten skulle ta tid att lösa och de kom till insikt med att de skulle bli kvar i Sverige.

– Här i Sverige bodde vi på en flyktingförläggning i två och ett halvt år. Vi trodde att kriget skulle sluta snabbt. Men efter 28 månader var det fortfarande inte slut, berättar Emöke.

24 år efter att familjen flydde sitt hemland känner de att de har hittat tryggheten i Sverige.

– Jag har inte ångrat mig en enda dag. Jag har tre fina barn som jag har fått se växa upp, säger Laslo.

Även fast familjen känner sig välkomna i Sverige och har skapat sig ett tryggt liv tycker de att det är viktigt att behålla modersmålet.

– Vi försöker att prata ungerska hemma. Språket lever genom oss och våra barn, säger Emöke.

– Hemma är vi ungrare men ute i samhället är vi svenskar, fyller Laslo i.

Bilen som stals från den rånade personen på gymmet hittades i centrala Stockholm.
- Den ska nu genomgå en teknisk undersökning, säger Christer Nordström, Uppsalapolisens presstalesman.